De som hjälper och de som blir hjälpta

Ni inger dessa människor hopp. Titeln på Stefan Gurts reportagebok är ett citat från en kvinna som hör av sig till en av bokens huvudpersoner. Gurt skriver: ”Hon sa det i anklagande ton, som om det var själva kärnan i det brott hon menade att Sven och hans vänner begått”.

Ja, det är många som har åsikter om de fattiga EU-migranterna som kommer till Sverige, och även om dem som hjälper. De är naiva, bidrar till att locka hit fler, låter sig manipuleras och luras. Vänner till mig berättar om hur de fått utskällningar när de givit pengar i muggarna på marken och alla som hjälper får höra historier om kriminalitet och om hur ”de” egentligen bor i slott i sina hemländer och bara låtsas vara fattiga. Men ber man om bevis lyser de vanligen med sin frånvaro. Det är alltid någon annan som ”sett det själv” eller drabbats.

Så är då de som lägger sin tid på att hjälpa fattiga människor, naiva? En del är det. Det finns en vilja att se alla man uppfattar som offer som goda. Men de flesta inser så klart att det även bland de fattiga och oftast tiggande rumänerna och bulgarerna (som är de länder de flesta kommer ifrån) finns alla sorters människor. En del stjäl och somliga ljuger och runt de skjul som byggts upp i skogsdungar runt våra städer blir det ofta skräpigt. Det förekommer utpressning inom gruppen. Men de flesta allvarliga brott som Stefan Gurt berättar om i sin bok riktas mot gruppen av EU-migranter. De utsätts för mordbrand, trakasserier och hot och får sina ägodelar konfiskerade eller förstörda.

Läs mer

Vi är boskap som vallas fram till reklamen

Jag har slutat dela dåliga artiklar på Facebook och jag undviker att länka till dem här på bloggen. Det är mitt försiktiga uppror mot att vara till försäljning. För så är det ju. Medierna säljer inte främst prenumerationer och lösnummer, de säljer reklamtittare till reklamköpare. Därför är all typ av journalistik som väcker uppmärksamhet en bra affär. Därför spelar det allt mindre roll om det som står i tidningen är sant eller relevant. Därför ges utrymme till krönikörer som påstår lite vad som helst – och ganska ofta serverar uppstekt gröt – på ett klatchigt sätt. Och det verkligt viktiga blir undanträngt, eller på sin höjd bisatser.

Ta senaste veckans knausgårddebatt. Den har innehållit intressanta reflektioner kring vad litteratur egentligen är och vad man kan begära av den. En del riktigt intressanta tankar (som den här). Men de har nästan drunknat i all dynga som mest har handlat om huruvida det är synd om Knausgård eller om han är en självgod svinpäls. En jättebra affär för DN, som fått nästan 30 000 delningar på Knausgårds text och nära 10 000 på Ebba Witt-Brattströms, och Expressen närmar sig 10 000 på Jonas Gardells, med fler. Vi klickar och delar och erbjuder snällt våra vänner som vara åt reklamköparna. Läs mer

Falska dikotomier är farliga ordvapen

Föreställ dig att du kommer in till ett sjukhus med fruktansvärd värk i ena benet. Läkaren gör en snabb undersökning och konstaterar att du behöver opereras. I samma andetag meddelar hon också att väntetiden är minst tre månader. Sedan säger hon vänligt adjö och vänder sig om för att gå. ”Men” säger du, ”finns det ingen smärtlindring jag kan få?”. Läkaren vrider bara snabbt på huvudet och säger över axeln ”Tyvärr, om du vill bli opererad om tre månader så kan jag inte ge dig någon smärtlindring nu”, och fortsätter ut genom dörren. Kvar sitter du och förstår ingenting. Varför kan du inte få smärtstillande nu om du vill få en operation om tre månader?

Läkaren skulle antagligen uppfattas som inkompetent och underlig, och det skulle bli rabalder om du kontaktade media och berättade vad som hänt. Men om vi för över samma resonemang på ett annat område så låter vi dumheterna passera gång på gång: ”Man ska inte ge pengar till tiggare på gatan för det är bättre att arbeta för att de får hjälp i sitt hemland”.

Läs mer