Ekobyboken, frihetsdrömmar, skaparglädje och vägar till ett hållbart samhälle

De här fina bilderna är tagna av Marie Hedberg och hämtade ur Ekobyboken, som jag skrivit tillsammans med Gunnel Atlestam, Margareta Bremertz, Carina Haglind Ahnstedt, Monica Havström, Carl-Magnus Höglund och Marie Hedberg. Det är en reportagebok om svensk ekobyar och vi har sammanlagt besökt femton stycken.

Bokens baksidestext:

”I Sveriges ekobyar samsas innovativa lösningar med spännande, vacker och nyskapande arkitektur. Den sociala gemenskapen är stark. Denna bok berättar om glädje, skönhet och känsla av sammanhang men väjer inte för de problem som också kan uppstå.

I tio kapitel berättar de sju författarna om ekobyarnas historia, nutid och framtid. Bilderna är tagna av fotograf Marie Hedberg, själv boende i en ekoby.”
Baskemöllahund 72 Cykel Skärkäll 72 Skogsnäs vagnar 72 Sobyn arbete 72 Torn Skärkäll 72 Trädhydda Skärkäll 72

Det är inte ”urskog” i Jordskott

Som krönika i GP idag:

Troll, häxor och näckar, och så lite mord i en bruksort någonstans i Mellansverige. Det lät inte som ett vinnande koncept i mina öron. Men jag blev snabbt trollbunden av SVT:s serie Jordskott och alla dess udda karaktärer: kommissarie Wass som vädrar i luften efter övernaturligheter, polisen Eva Thörnblad med dottern Josefine som suger upp näring ur jorden med fingrarna och den odräglige och profithungrige skogsbolagschefen Gustaf Borén som försöker lura skogens väsen för att kunna fortsätta skövla.

I Jordskott är naturen ännu besjälad sådär som i folksagorna och i media refereras det till ”urskogen” i serien. Men någon vild och naturlig skog är det sannerligen inte tal om. Det är vanlig, planterad och skött produktionsskog i olika tillväxtfaser som syns i TV-rutan. Fortsätt läsa

Ta ner matematiken från piedestalen

I en debattartikel i DN idag skriver Sten Widmalm och Sverker Gustafsson, professorer i statsvetenskap vid Uppsala universitet, om vad fixeringen vid PISA-proven och vid matematik riskerar att leda till:

” Från våra västliga demokratier vet vi att skolan och utbildningen spelar central roll för graden av politisk tolerans. Men i länder där resursbristen är stor eller där regimen drar åt det auktoritära hållet, finns det inget samband mellan graden av utbildning och politisk tolerans. Förklaringen är att dessa länder kraftigt nedvärderar samhällskunskap och humaniora vilket Pisa inte mäter alls. I stater som är diktaturer eller halvauktoritärt styrda vill regimen få bort sådana ämnen från skolor och universitet. Fortsätt läsa

Mer utbildning blir inte mer jämlikhet

I OBS idag pratar jag om utbildningsinflation, och ifrågasätter om mer utbildning verkligen alltid är en väg mot ökad jämlikhet (nä, det är det inte).

” Under 1900-talet skaffade sig alltfler högre utbildning, men klyftorna upprätthölls ändå, genom att vissa grupper utbildade sig ännu mer. Det ledde till att värdet på utbildning sjönk. Om de som under första halvan av 1900-talet skaffade sig en gymnasieutbildning kunde nå höga inkomstpositioner, så krävdes i slutet av 1900-talet en längre högskoleutbildning för motsvarande ekonomiska status.

Fortsätt läsa

Skadedjuret människa

Människan inledde sin bana på jorden som ett djur bland andra i näringskedjan. Vi strövade runt på savannen i Afrika, letade växter, jagade och blev själva bytesdjur. Vi gjorde inga större avtryck i miljöer där vi levde. Så hur gick vi från det stadiet, till där vi befinner oss idag?

Yuval Noah Harari är historiker med specialområdet ”världens historia”, vilket låter som ett väldigt omfattande fält att vara specialist på, men det är de stora sammanhangen och sambanden han intresserar sig för. Och han förklarar dem väl i boken Sapiens. En kort historik över mänskligheten. Han speglar vår historia och vår biologiska och psykologiska utveckling genom tre stora revolutioner: den kognitiva revolutionen som ägde rum för runt 70 000 år sedan, jordbruksrevolutionen som inleddes för ungefär 12000 år sedan och så den vetenskapliga revolutionen, som drog igång för bara 500 år sedan och som pågår än. Tre språng som varit helt avgörande för vårt släkte.

Fortsätt läsa

Fin recension av Skogspraktikan!

I senaste numret av Miljömagasinet har Skogspraktikan fått en mycket fin recension. Recensenten skriver bland annat:

”Boken är lättläst och är en fin läsupplevelse för alla som vill tänka nytt och intresserar sig för våra ödesfrågor, eller för dem som enbart vill få inspiration till hur skogen kan brukas på ett mer miljöanpassat vis.”

och

”Det fina med denna bok, förutom dess ansats att presentera en mer sympatisk form för nyttjande av skogen, är att författarna inspirerar läsaren att tänka själv, och inte svälja jägmästarskolans och Skogsindustriernas ‘sanningar’ (inte Skogspraktikans heller). För att citera författarna i inledningen: ‘Vi vill uppmana dig som läser denna bok, och själv äger eller förvaltar skog, att börja med att fundera över vad du vill med den skog du rår över’.

Skogspraktikan är en viktig liten tankebok för alla som intresserar sig för skogen och miljön.”

Medborgarrättskämpen Katarina Taikon och böckerna om Katitzi

Som liten slukade jag böckerna om Katitzi, läste och läste om. Katarina Taikons självbiografiska serie var en omvälvande läsupplevelse. Det var genom den som jag först lärde mig om förintelsen, och om den svenska diskrimineringen av romer. Berättelsen väckte min indignation över världens orättvisor. När jag några år efter första läsningen insåg att diskrimineringen inte bara skett i förfluten tid utan fortgick så blev jag inte bara upprörd utan också förvånad. Hade inte alla läst Katitzi och förstått hur fel det var att behandla människor olika? Hur kunde något som påverkat mig så starkt ha gått andra förbi?

Fortsätt läsa

”Det är lätt att manipulera hela skolsystemet”

Inte någonstans i läroplanen står det att det är ett mål att elever ska bli lydiga och anpassliga, ändå visar alltför mycket forskning att det i stor utsträckning blir resultatet.

”Det är lätt att manipulera hela skolsystemet. Många märker det. Om man bara lär sig hur man ska sköta sig och hur man ska göra. (…) Jag har lätt att avkoda spelet, liksom. Så jag har bra betyg, men jag vet inte om jag tycker att jag lyckats så bra i skolan. Vet inte om jag kan så mycket egentligen.”

Den som talar är en kvinnlig elev i en klassrumsstudie av forskarna Lisa Asp-Onsjö och Ann-Sofie Holm, omskriven i antologin Att lyckas i skolan. Hon är inte ensam. Vardagen i klasserna som de båda forskarna studerat styrs av prestationer, prov, bedömningar och tester och de visar hur eleverna resignerat inför sakernas tillstånd och i hög utsträckning väljer att anpassa sig, eftersom de vill få goda resultat. Fortsätt läsa

Dunkla kunskapskrav

Den svenska skolans styrdokument innehåller noggrant specificerade kunskapskrav, men hjälper det lärare att undervisa och bedöma sina elever? I Gunnar Hyltegrens avhandling ifrågasätts läroplanens detaljstyrning och politikernas tilltro till mätande och betygsättning.

Vad går egentligen att mäta säkert? Inte särskilt mycket, när man börjar tänka efter. Många med mig har redan påpekat ganska frekvent under de senaste årens debatt att förmågor som handlar om exempelvis samarbete, initiativförmåga och analys är mycket svåra att kontrollera på ett objektivt sätt. I en mätfixerad skola riskerar de att trängas undan. Men också kunskaper som är mer förknippade med traditionellt faktalärande är svåra att bedöma objektivt. Hur duktig en elev är på sådant som problemlösning och slutledning, och varför inte även uttal och skrivförmåga, är trots allt också det en bedömningsfråga.

Fortsätt läsa

Trans på frammarsch

Häromdagen anmälde jag mitt ena barn till ett sommarläger i en scoutorganisations regi, och fick fylla i en lång rad uppgifter. En av punkterna löd ”Könsidentitet” och det gick att välja mellan ”Pojke”, ”Flicka” och ”Annan”. Att transpersoner börjat bli mer synliga i TV-serier och på film har uppmärksammats stort de senaste månaderna men förhoppningsvis är det bara pärlsockret på toppen. Fortsätt läsa