Både cool och ambitiös, så lyder det nya pojkidealet. Men att bara vara duktig utan att också ha hög status innebär sociala risker för pojkarna. Det visar Lisa Asp-Onsjös klassrumsstudie. Mia Heikkilä förklarar vad man som lärare kan göra för att alla pojkar ska kunna prestera i skolan.

 – Det gäller att tidigt visa både att man är fräck inför kompisarna och ambitiös inför lärarna, säger Lisa Asp-Onsjö, forskare vid Pedagogiska institutionen vid Göteborgs universitet.

För sin studie Parallella positioneringar bland pojkar besökte Lisa Asp-Onsjö tre nior i tre olika skolor. Två rekryterade elever från medelklassområden medan den sista tog emot elever från ett invandrartätt arbetarklassområde. I alla skolorna kunde hon se ett spel där pojkarna tävlade om status. Oerhört mycket av deras tid och energi gick åt till att markera avstånd från femininitet och att kämpa för att ses som cool av de andra killarna. Samtidigt skulle de visa sig intresserade och engagerade för att tävla om betygen. Ett tydligt mönster avspeglade sig också på alla tre skolorna: för att tillåtas prestera måste man först ha en hög social status i gruppen. Att vara duktig utan att vara cool innebar social chikanering.

– För dem som klarade att både vara coola och att prestera goda resultat så rådde gyllene tider. De var populära bland kamraterna och lärarnas gullegrisar. Deras inflytande i gruppen blev ofta mycket stort, säger Lisa Asp-Onsjö.

Pojkar medvetna om det sociala spelet

De pojkar Lisa Asp-Onsjö pratade med var mycket väl medvetna om spelet som pågick. En pojke berättade för henne att han avsiktligt sänkt sitt betyg från MVG till G i matte, efter att ha blivit kallad nörd. En annan förklarade att: ”om man har hög rang så kan man plugga ändå. Det funkar för det finare folket, så att säga.”

Mansidealet har förnyats och det påverkar också i skolan, menar Lisa Asp-Onsjö. Hon ser en pojkroll i förändring, där humor är viktigt, tuffhet ersätts med förhandlingsvilja och antipluggkulturen delvis är på väg bort.

– För 20-30 år sedan var det coolt att strunta i skolan, pojkarna visste att de ändå kunde få arbete. Idag är de medvetna om att de behöver betygen och känner sig som losers när det går dåligt.

Vissa av de mycket lågpresterande killarna i arbetarklassområdet hyste drömmar om att bli läkare eller astronaut men insåg att de inte hade någon chans och lade skulden på sig själva.

– Unga idag har svårt att se strukturer. Pojkarna ansåg att alla har samma chans och att de borde ha ansträngt sig tidigare. De var uppriktigt ledsna och ångerfulla och det var tungt att se, säger Lisa-Asp-Onsjö.

 

 

”Det har inte med mognad att göra!”

Att pojkar generellt har svårare än flickor att klara av självständigt arbete menar Lisa Asp-Onsjö beror på at det sociala positionerandet genast tar överhanden bland dem så snart läraren inte är närvarande.

– Det har ingenting med mognad att göra!

Under sin tid i klassrummen såg Lisa Asp-Onsjö att lärarna var medvetna om att pojkar generellt presterar sämre än flickor och kompenserade det med att ge pojkarna mer uppmärksamhet. Dessvärre ledde det till att de redan högpresterande och populära pojkarna fick ännu mer uppmärksamhet medan de lågpresterande hamnade i skymundan. Men lärarna hanterade pojkarnas statusjakt på olika sätt och vissa pedagoger, framför allt på en skola, var duktigare på att inkludera alla och fördela sin tid mellan eleverna rättvist, vilket gav ett utjämnande resultat, berättar Lisa Asp-Onsjö.

 

Klass och bakgrund viktigare än kön

Medan flickor i hög utsträckning bygger en social relation med läraren har pojkar visat sig mer intresserad av en relation där rättvisa och tydlighet spelar stor roll, förklarar Mia Heikkilä, författare till nyutkomna boken Lärande och jämställdhet i förskola och skola samt forskare och lektor i pedagogik vid Mälardalens högskola.

– De vill veta var lärare och elev har varandra och känna till grunderna för bedömning och vad som gäller för proven. Om pojkar upplever det som händer i klassrummet som orättvist kan en del agera självexkluderande, och vända sig bort från läraren och från lärandet.

Mia Heikkilä är precis som Lisa Asp-Onsjö noga med att påpeka att inte alla pojkar presterar dåligt i skolan.

– Grovt generaliserat så är pojkar från medelklassen ofta bättre på att ta för sig och ser utveckling och att vara duktig som något positivt och viktigt medan pojkar med arbetarklassbakgrund har ett sämre självförtroende vad gäller kunskap. Det är viktigt att komma ihåg att klass och utbildningsbakgrund har större betydelse för hur man presterar än kön.

Koppla förändring till konkreta ämnen

Ett stort hinder på vägen mot förändring är lärares omedvetenhet, menar Mia Heikkilä.

– Många lärare jag möter säger att de behandlar alla lika men det är en omöjlighet och om man tror det så skapar man ett låst läge. Lärare måste börja våga se att genus alltid spelar roll och fundera över vilken betydelse det har för deras egen didaktik.

Hennes råd till den som vill börja se genus och skapa förändring är att läsa på, och att göra det i nytt material eftersom mycket av gammal kunskap kring genus och jämställdhet är reviderad idag. Att arbeta tillsammans med kollegor och att titta på varandras lektioner ger bra underlag för diskussion.

– Koppla gärna arbetet konkret till ett visst ämne. Hur kan vi göra matematiken mer genusmedveten? Vilka läromedel använder vi? Hur delar vi in elever i grupper, säger Mia Heikkilä.

Sluta se pojkar som offer

De senaste åren har pojkars prestationer och förutsättningar i skolan ofta tagits upp till debatt i medierna. Mia Heikkilä tycker att samtalet varit ytligt och alltför generaliserande, då alla pojkar klumpats ihop med varandra trots de stora skillnaderna inom gruppen. Det har i debatten även påståtts att kunskap saknas om hur pojkar har det i skolan men det menar hon är direkt felaktigt.

– Det är bara att gå in på Skolverkets webbsajt så hittar man mycket material.

Mia Heikkilä är kritisk till att pojkar ofta framställs som offer i debatten och säger att det är kontraproduktivt.

– När det kommer till att förändra förutsättningar för flickor så arbetar man med empowerment och visar hur de kan förändras. Vi måste prata om hur pojkar tar vara på sina möjligheter till lärande och hur de hanterar maskulinitetsnormer.

Eva-Lotta Hultén

 

Läs mer:

Mia Heikkilä: Lärande och jämställdhet i förskola och skola. Liber förlag 2015

Elisabet Öhrn och Ann-Sofie Holm (red): Att lyckas i skolan. Om skolprestationer och kön i olika undervisningspraktiker (som bland annat innehåller Lisa Asp-Onsjös redogörelse för sin klassrumsstudie: Parallella positioneringar bland pojkar. Om sociala hierarkier och skolprestationer). Göteborgs universitet 2014