Medan Sigrid sitter i sitt kök och sorterar müsli hör hon ett krafsande ljud under soffan. Den lilla grå, barbapappeliknande figuren hon fiskar fram är Natten. Den verkar rädd och förkrympt men hos Sigrid finns ingen tröst att hämta. Hon slänger utan pardon ner varelsen i en kakburk och ställer ned den i källaren. Men Natten behövs, visar det sig. Utan den bara fortsätter det att vara dag. På gatan nedanför Sigrids hus går trötta människor och gnuggar sig i ögonen och fladdermöss och ugglor vet inte vad de ska göra. Sigrid plockar fram Natten igen, matar den och berättar om sin spännande ungdom. Hon led skeppsbrott tillsammans med en elefant och hennes livs sorg var när elefanten dog och hon blev ensam kvar. Sedan dess har hon inte kunnat sova.
Sigrid och natten är en skruvad, rolig och allvarlig bok om att komma till ro med det som varit och att inte vara rädd för mörker och sömn. Utan natt fungerar inte livet. Sigrid och Natten blir vänner. De går en tur på stan och köper liljekonvaljer och godis och besöker elefanten Olafs grav. Natten växer sig större och blir till en vacker stjärnhimmel som bär Sigrid, och alla andra trötta människor de möter, i sina armar. När Sigrid bäddas ner i sin säng sover hon redan djupt, och drömmer om Olaf.
Sigrids värld är full av dova, men skarpt avgränsade, färger och vassa hörn i en scenisk stil som får mig att associera till Tove Jansons Vem ska trösta knyttet?. Även den handlar om ensamhet och sorg. Mellgrens stil och ton, och val av ämne, får mig också att tänka på Anna Höglund, som även hon i sina bilderböcker berättat om ensamhet och död, med skruv och ibland humor.
En något mindre allvarlig bok om natten är Familjen Sömnlösing, av Karina Wolf och Bröderna Hilts, i översättning från engelskan av Lennart Hellsing. Sömnlösningarna flyttar över halva jordklotet men klarar inte att byta dygnsrytm och livet i det nya landet får en tuff start. De försöker anpassa sig efter de nya tiderna, men ger till sist upp, och blir en nattfamilj i stället. Och älskar sitt nya liv, med aktiviteter och umgänge med underliga nattdjur på natten och sömn på dagen.
Storyn är ganska banal men med en tilltalande sensmoral: man måste inte vara som alla andra – man kan göra på sitt eget sätt också. Varför just Lennart Hellsing kallats in som översättare är oklart eftersom det inte handlar om någon text med vare sig rytm eller rim. Kanske ska hans namn fungera som köpargument. Det är emellertid främst illustrationerna som gör detta till en bok att njuta av. Tonerna går i grått, sandfärgat och dova nyanser av blått och bröderna Hilts sömnlösningar påminner om filmaren Tim Burtons dockor i filmer som A nightmare before Christmas och Corpse bride.
Samma dova toner, men också med inslag av rött finns i Tom Lichtenhelds illustrationer till Sherri Duskey Rinkers text i Godnatt, godnatt, byggarbetsplats. Det är en traditionell godnattsaga, där den ena stora maskinen efter den andra presenteras och nattas. Översättning står Lottta Olsson för och här har det fyllt en funktion att kalla in en av Sveriges andra rim- och rytmmästare. Godnatt, godnatt, bygarbetsplats är en fröjd att lässjunga högt: ”Hans säng är mjuk, hans kropp är öm. Snart drömmer han en byggardröm.” Maskinerna har ögon och mun och ett livligt minspel. Roliga detaljer, som att betongbilen har en liten prickig filt över sig när han ska sova och att ISBN-märket på bokens baksida hålls upp av en lyftkran, förhöjer ytterligare.
Jag är mycket förtjust i alla dessa tre berättelser, som var och en på sitt sätt handlar om att bli vän med natten – vare sig de handlar om att kunna somna eller om att välja att vara vaken. Natten som ett mellanrum i livet, utrymme för vila, drömmar, fantasier, magi eller utforskande, är ett område med ständig dragningskraft.
Eva-Lotta Hultén
Sigrid och Natten
Jöns Mellgren
Natur och kultur
Familjen Sömnlösing
Karina Wolf (text)
Bröderna Hilts (bild)
Översättning Lennart Hellsin
Bonnier Carlsen
Godnatt, godnatt, byggarbetsplats
Sherri Duskey Rinker (text)
Tom Lichtenheld (bild)
Översättning Lotta Olsson
Alfabeta
Eva-Lotta Hultén 