Är FSC-certifiering räddningen för skogen? Eller medför bristande kunskaper och alltför många kompromisser att märkningen i själva verket är att betrakta som grönmålning av oacceptabla skogsbruksmetoder? Engagemanget hos alla inblandade är starkt och åsikterna många.

Det är först när vi träffas som jag förstår att det är något av FSC-certifieringarnas nestor som jag har framför mig. Roland Offrell har varit med i stort sett sedan starten i mitten av 90-talet och reser jorden runt för att kontrollera att certifierade marker avverkas i enlighet med FSC-standarden. Under året som gått har han bland annat hunnit med resor till Finland, Ryssland, Estland och Lettland och i vinter väntar Indonesien och Brasilien.

– Och Idre, lägger han till med glimten i ögat.

Men just idag befinner han sig i södra Västergötland, i trakter där orterna har namn som Fotskäl, Hajom och Tokabo. Roland Offrell är anlitad av Bureau veritas som är ett av bara sju företag som är verksamma i Sverige och har fått licens för att göra revision på FSC-certifierade marker.

Bernt-Göran Andersson äger sammanlagt 860 hektar produktiv skogsmark, uppdelat på sex olika fastigheter. Allt blev FSC-certifierat via Derome skog AB i våras och nu ska Roland Offrell kontrollera att allt ser bra ut.

Det är en småkylig och gråmulen höstdag och vi börjar i Hårsås. Här är bland annat en gammal gårdsmiljö avsatt som naturvårdsområde som ska skötas. Husen är sedan länge borta men den gamla kvarnstenen finns kvar i form av att ensamt bord mitt på det ännu öppna gårdstunet. Sly har börjat komma upp men det som gör marken skyddsvärd är de knotiga lönnarna som en gång hamlats och som nu vrider sig upp mot himlen fulla av mossor och lavar. Henrik Lindespång, certifieringsansvarig på Derome, är också med ute i skogen och visar på traslav, fällmossa och grynig filtlav på en av stammarna. Här måste de uppstickande granarna hållas borta för att värna den nuvarande miljön.

– Men jag kanske kan vänta tills de blir i julgransstorlek? skämtar Bernt-Göran.

Under fikastunden vid bilarna pratar vi om naturvårdens utveckling och hur det för några decennier sedan fortfarande ansågs rent löjligt med sådant som naturhänsyn och mångfald. Vartenda träd skulle bort och björkar var ogräs som utrotades med hormoslyr. Roland Offrell citerar en gammal jägmästare som sa att det skulle få finnas en björk per socken, och den skulle stå på kyrkogården.

Roland Offrell är jägmästare i botten. Tidigare har han arbetat mycket i Sydostasien med att bygga upp deras skogsbruk. Tillbaka i Sverige har han kompletterat med kurser i revision. Intresset för skogen kom ur orienteringen. Han började intressera sig för skog och landskap och ritade kartor inför tävlingar. Orienterar gör han fortfarande och han är generalsekreterare för O-ringen 2014. Biologikunskaperna har vuxit efterhand men han anlitar ofta experter för att göra bedömningar av naturvärden.

Derome skog AB har tidigare jobbat med PEFC-certifiering men kompletterade med FSC i början av 2011. De har ett så kallat gruppcertifikat som innebär att de kan certifiera de markägare som anlitar dem som entreprenörer. Hittills har tjugo markägare med sammanlagt 2500 hektar blivit certifierade under Deromes paraply och fler ska det förhoppningsvis bli. Derome försöker påverka alla sina klienter att certifiera sig.

– Certifierat virke är vad som efterfrågas av marknaden. Vi vill ha så mycket dubbelcertifierat som möjligt för att nå hela marknaden, säger Henrik Lindespång.

För att motivera markägarna betalar Derome ut en liten extra peng på tio kronor per kubik för respektive certifiering. Henrik Lindespång betonar att de flesta markägare vill sköta sin skog på ett miljömässigt bra sätt men trots att skillnaderna för dem blir relativt små ändå finns de som med viss tjurskallighet väljer bort certifiering. Vissa vill helt enkelt inte att någon annan ska bestämma hur de ska sköta sin skog.

– Markägarna tror ofta att kraven sätts av certifieringsorganisationen men de flesta är lagkrav, säger Henrik Lindespång.

Längs riktiga åksjukevägar far vi vidare till Bernt-Göran Anderssons andra fastighet som ska inspekteras idag. I Varvshult slutavverkades sex hektar i våras och Roland Offrell knatar raskt uppför den branta terrängen till toppen, där två torrakor av gran tronar med ståtlig utsikt över nästan hela det nedtagna området. Nedanför branterna på andra sidan finns en liten skogstjärn med näckrosblad.

– Är det här gjort enligt konstens alla regler nu då? undrar Bernt-Göran Andersson, lätt andfådd.

Roland Offrell tycker att den sparade dungen mitt på hygget kunde ha fått vara större men kantzonen ner mot tjärnen ser bra ut och marken är inte anmärkningsvärt sönderkörd även om det finns ganska djupa, vattenfyllda spår på vissa ställen. I stort sett ser det bra ut, förklarar han.

Bernt-Göran är lite missnöjd med de kvarlämnade grova, äldre tallarna som kommer stå och fröa av sig på de marker han nu tänkt återplantera med gran men det är sådant man får finna sig i när man är FSC-certifierad, påpekar Henrik Lindespång.

Vi pratar om varför det ibland blir fel och nyckelbiotoper avverkas, för få hänsynsträd lämnas eller död ved tas bort. Henrik Lindespång menar att det framför allt beror på okunskap. Den kan finnas hos markägare som tar bort sparade träd efter avverkning, hos inköpare som inte vet vad som bör sparas eller maskinförare som kör sönder värdefulla miljöer. Ett vanligt fel är att mark som klassats som ‘naturvård skötsel’ tillåts växa igen.

Vi avslutar med en sen lunch på ett matställe med det lite udda namnet Mjöbäcksbaren Du & jag och Roland Offrell berättar att ett stort problem han möter just nu är bristen på död ved. Aktörer som bland annat vill göra bordsskivor av gammalt trä betalar bra för död ved vilket leder till att man tar ut för mycket material från skogen.

Roland Offrell önskar sig tydligare kriterier som verkligen går att kontrollera och följa upp.

– I FSC-kriterierna står till exempel bara att man ska lämna död ved men om den körs över förstör man förutsättningarna för mycket liv som är kopplat till död ved. Det hade varit bättre om det stod att den skulle värnas. Sådana otydligheter gör mitt jobb svårare.

Tidigare har han varit aktiv i Naturskyddsföreningen och under en period satt han i styrelsen i lokalföreningen hemma i Hörby men förra året gick han ur.

– Jag tyckte Naturskyddsföreningen gjorde helt fel när de lämnade FSC. Det hade varit bättre att vara kvar och påverka.

Ett par dagar senare har Roland Offrells rapport blivit klar och Henrik Lindespång meddelar mig stolt att Deromes skogliga paraplycertifikat har klarat sig utan anmärkningar.

FSC är en förening som bildades i Kanada 1993 och svenska FSC har funnits sedan 1996. I FSC finns tre olika kamrar representerade: miljökammaren, den ekonomiska kammaren och den sociala kammaren. Anders Blom är förbundsdirektör i Svenska samernas riksförbund och organisationens representant i FSC:s styrelse, där man hör till den sociala kammaren. Han berättar att inom FSC jobbar man helt ideellt vilket tar mycket tid och resurser från den egna organisationen. Det drabbar främst de små och resurssvaga medlemmarna som finns i miljökammaren och den sociala kammaren, menar Anders Blom. Den ekonomiska obalansen är det han betraktar som FSC:s största problem.

– Vi har inte alls samma möjligheter att lägga tid på att ta fram underlag och förbereda oss i ärenden som de i den ekonomiska kammaren. De skulle behöva bidra med resurser till oss övriga annars är det stor risk att FSC imploderar.

Han får medhåll av Klas Ancker som sitter i miljökammaren för Jordens vänner. Han konstaterar att den ekonomiska kammaren bemannas av personer som kan sköta sina uppdrag på arbetstid och som får full lön och ersättning från sina vanliga arbetsgivare för all nedlagd tid och alla sina utlägg medan övriga kanske får ta ledigt från ordinarie jobb utan kompensation. Nyligen har FSC-organisationen börjat bidra ekonomiskt för resor och mötestid men den tid som krävs för att sätta sig in i och bereda ärenden är fortsatt helt oavlönad. Lina Bergström, verksamhetschef på FSC, håller med om att denna obalans är ett problem för FSC.

– Kamrarna måste kunna engagera sig på lika villkor. Vi försöker tänka på att lägga möten på tider och platser som passar de ideella organisationerna.

Lina Bergström anser också att FSC kan bli bättre på att utbilda sina medlemmar till exempel i hur man för fram klagomål så att de lättare ser vilken nytta de har av FSC. Något Anders Blom ser positivt på.

– Svenska sameförbundet skulle gärna få hjälp att utbilda personer ute i samebyarna i vilka rättigheter de har och hur de kan anmäla, säger han.

Den internationella FSC-organisationen har tio grundprinciper som alla nationella FSC-organisationer i världen måste ansluta sig till. Men varje land gör utifrån dessa egna tolkningar som blir till nationella standarder. Ungefär vart femte år ska själva standarden ses över och uppdateras och en ny svensk FSC-standard kom 2010. I arbetet med att ta fram den tycker Anders Blom att Svenska samernas riksförbund fick gehör för flera viktiga saker. Han nämner den konfliktlösningsmekanism vid samråd som numera finns inskriven i standarden. Skogsbrukare som har mark inom renskötselområden måste arrangera samråd innan de gör saker i skogen som kan påverka renskötseln.

– Ofta är det en personkemifråga hur bra samtal det blir vid samråd, säger Anders Blom.

Om man vid samråd inför avverkningar eller andra ingrepp inte kan komma överens ska ärendet först bordläggas till ett nytt samråd. Om man inte heller då kan enas ska en medlare kallas in och denna person kan själv lägga förslag till en lösning. Accepterar inte bolaget medlarens förslag så måste de skriftligen motivera hur de trots de önskade ingreppen ändå kan respektera renskötselrätten.

– Det har gett en hämmande effekt. Under det år som den här regeln gällt så har medlarna ännu inte behövt användas.

Den tvåhundraåriga skiktade tallnaturskogen i Koskällåstjärn i Härjedalen var anmäld för avverkning när Malin Sahlin kom dit sommaren 2010. Skogen hade uppkommit efter inlandsisens tillbakagång och det var en otroligt fin miljö, hårt brandpräglad och med en del våtare partier som dominerades av gran. Fläckvis höll den nyckelbiotopsklass. Där fanns mycket grov död ved och Malin Sahlin och hennes kollegor bedömde markerna som mycket skyddsvärda. I området hittade de bland annat den starkt hotade vedsvampen urskogssporing och den hotade gräddsporingen tillsammans med 19 andra rödlistade arter. Sammanlagt kunde de dokumentera 210 fynd av hotade och rödlistade arter. Inventeringsrapporten skickades in till det FSC-certifierade skogsbolaget som anmält det för avverkning men träden togs ned ändå.

– Det gjorde mig uppriktigt ledsen, det var en så vacker och värdefull skog.

Hösten 2011 är Koskällåstjärn ett av de tjugo ärenden som Malin Sahlin arbetar med att göra en FSC-anmälan på. Hon är sakkunnig i skogsfrågor på Naturskyddsföreningen och författare till ett par FSC-kritiska rapporter. Malin Sahlin menar att FSC:s sätt att fatta beslut utifrån kompromisser mellan tre kamrar som ska vara jämställda leder till att att man ofta bortser från den nya forskning som finns kring bevarande av mångfald.

– Ett par hundra forskare har skrivit under ett upprop där de slår fast att vi måste skydda 20 procent av den produktiva skogen för att bevara mångfalden. Om FSC ska vara en så viktig del i vår skogspolitik som det är idag så borde man lyssna mer på naturvårdsforskarna.

Naturskyddsföreningen har varit medlemmar i FSC sedan starten 1997 och Malin Sahlin säger att de ansåg att intentionerna var goda. De har gjort allt vad de kunnat för att påverka i positiv riktning under de år de varit medlemmar men föreningen ansåg att det inte givit tillräckligt i önskat resultat. Ute på fältet kan de fortfarande se hur nyckelbiotoper och andra skogar med högt skyddsvärde avverkas utan tillräckliga påföljder för bolagen som gör överträdelserna. När Naturskyddsföreningen valde att gå ur FSC sommaren 2010 orsakade det en viss oro inom FSC-organisationen, berättar Malin Sahlin. Hon tror att deras utträde bidragit till en skarpare diskussion om efterlevnaden av standarden men ännu ser hon inga större skillnader i fält. Den ideella naturvården har kunnat fortsätta dokumentera övertramp i samma omfattning som tidigare. Den nya standard som kom förra året tycker hon i stora delar är bra, även om det finns saker hon skulle vilja se skärpas. Men det är inte på regelnivå de stora bristerna finns utan vad gäller efterlevnaden. Till viss del tror hon att det beror på misstag och på kunskapsbrist på alla nivåer inom skogsbolagen men hon skyller också en del av problematiken på girighet:

– Det finns för lite mogen produktionsskog så i väntan på att den ska bli färdigvuxen avverkar man naturskogar som man vet har högt skyddsvärde.

När hon berättat om ett antal av de ärenden som är aktuella för anmälningar just nu och hur oregistrerade nyckelbiotoper fortsätter att avverkas så tycker jag plötsligt att Malin Sahlin låter lite uppgiven. Men när jag frågar henne om det kommer glöden i rösten tillbaka:

– Nej, jag är inte uppgiven. Jag är förbannad och frustrerad! Galenskaperna fortsätter, trots allt vi vet och trots våra nationella och internationella mål. Jag är fast besluten att göra allt jag kan för att få stopp på det. Vi ska gå vidare med fler anmälningar och försöka bryta den här onda cirkeln nu.

Malin Sahlin berättar att de sållar hårt innan de väljer vad de ska anmäla eftersom det är ”väldigt svårt” att göra anmälningar mot överträdelser.

– Hanteringen av klagomål är inte koordinerad mellan FSC, certifierare och bolag. Jag har efter några år nu lärt lärt mig hur de olika aktörerna hanterar klagomål men för den enskilda person som vill driva ett särskilt fall så landar det ofta i ingenting eftersom processen är mycket svår att

förstå om man inte är insatt.

Kritiken mot efterlevnaden och uppföljningen av standarden har varit hård från fler håll än Naturskyddsföreningen. FSC:s styrelsemedlem Klas Ancker från Jordens vänner anser att FSC-märkningen lurar kunderna.

– I stället för miljömärkning kallar man det för kvalitetsmärkning och ur miljösynpunkt är FSC-standarden bara obetydligt bättre än lagkraven. FSC är grönmålning av första rangen. Följer man FSC:s regler till punkt och pricka så minskar mångfalden hela tiden, säger han.

Möjligheten att anmäla företag som missköter sin FSC-certifiering till det internationella FSC:s kontrollorgan ger Klas Ancker inte mycket för.

– Inga svenska anslutna har blivit av med sina certifikat trots allvarliga överträdelser! FSC:s standard behöver omgående revideras för att förtroendet för föreningen inte ska rasa ytterligare, säger han.

Även Anders Blom från Samernas riksförbund är kritisk och han menar att de som bryter mot reglerna kommer undan för lätt. När en avverkning innebär risk för konflikt finns en skyldighet att ordna ett samråd för berörda parter. I renbetesland är sådana samråd ofta nödvändiga men Anders Blom menar att det saknas resurser för att följa upp att de beslut som tas vid samråd också följs, samt för att göra avvikelserapporteringar.

– Brister det i uppföljningen spelar det ju ingen roll hur bra standard vi har. Det hade varit på plats att en och annan förlorat sitt certifikat, säger han.

FSC fick en ny skogsbruksstandard 2010 och just nu dyker det upp många tolkningsfrågor, berättar Lina Bergström, verksamhetschef på FSC. En standardkommitté arbetar löpande med att besvara dem.

– Det är viktigt med en enhetlig tolkning och därför genomför vi också regelbundna möten för certifierarna för att undvika att de gör olika bedömningar. Vi har lagt extra kraft på det de senaste två åren, säger hon.

Idag når en fjärdedel av avverkningarna på FSC-certifierad mark enligt Skogsstyrelsen inte upp till lagkraven. Men Lina Bergström menar att det kan bero på olika sätt att väga samman de parametrar som kontrolleras.

– Generellt kan man säga att FSC-skogsbrukare lämnar mer på hyggena än skogsvårdslagen kräver. Kanske lämnar skogsägarna annan hänsyn än vad Skogsstyrelsens inventerare anser är lämplig enligt lagen, säger Lina Bergström.

En fördjupande diskussion av hur hänsynsbegreppet ska förstås och tolkas pågår för närvarande inom FSC, i dialog med Skogsstyrelsen. På frågan hur FSC kan utvecklas för att bli bättre svarar Lina Bergström att man behöver jobba mer med att medlemsföretagen följer standarden för att få ner antalet avvikelser.

– Hela organisationen inom bolagen måste förstå vad FSC står för och förmedla det även till de mindre markägare man certifierar. Nu inleds en ny standardrevision där alla FSC:s medlemmar har möjlighet att engagera sig och påverka systemet, berättar hon.

Som tonårig musikstudent på Ljungskile folkhögskola var Tomas Ekström trädkramare. Han deltog i protesterna mot planerna på att dra fram motorvägen rakt genom det känsliga naturområdet strax ovanför folkhögskolan och demonstrerade på torget i Uddevalla. Numera är han miljöchef på Kinnarps och ordförande för svenska FSC. Han beskriver samtalsklimatet i FSC:s styrelse som gott.

– Vi vet var vi har varandra och är medvetna om våra olika roller. FSC gör skillnad och kritiken som riktas mot FSC visar att systemet spelar roll!

Även Tomas Ekström anser att det bland FSC:s medlemsföretag behövs mer kunskap om och kompetens kring FSC:s regler och hur man lever upp till dem.

– Det ligger ett stort ansvar på dem som ger avverkningsuppdraget. Vi inom FSC måste trycka på och sprida information om vad som är viktigt, säger han.

Angående de motsättningar som finns påpekar han att FSC-systemet bygger på att alla är beredda att kompromissa. En fråga som stötts och blötts mycket det senaste året är stubbrytning. Tomas Ekström anser att alla parter fick göra eftergifter. Delar av miljökammaren accepterade viss stubbrytning (Jordens vänner reserverade sig emellertid mot all tillåtelse av stubbrytning) mot att man fick andra åtaganden som kompensation. Den ekonomiska kammaren gick med på att minska på de önskade volymerna. Så måste det fungera inom en organisation som ska värna flera parters intressen, menar Tomas Ekström. Samtidigt säger han att det är ett problem att den ekonomiska kammaren är så mycket större och mer resursstark än de båda övriga. Det är något styrelsen diskuterar ofta och man har nyligen beslutat att ekonomiska ersättningar för utlägg ska utgå till dem som engagerar sig ideellt. Han tycker att det hade varit bra om de små kamrarna kunde växa och vill gärna att FSC arbetar med att locka fler medlemmar för att öka legitimiteten och skapa bättre balans.

Från delar av miljörörelsen finns en kritik mot att det framställs som att certifierarna är oberoende när de får sin lön av bolagen de ska granska. Tomas Ekström har inga större invändningar mot det. Han menar att systemet är uppbyggt på samma sätt som de flesta andra märkningssystem. Men Anders Blom från den sociala kammaren anser i att det är problematiskt att certifierarna får sin lön från skogsbolagen. Att de i stället ska vara garanterat oberoende av näringen är något som Svenska sameförbundet vill driva framöver. Om de nu orkar fortsätta:

– Vi biter oss kvar ett tag till och bedömer att det i nuläget är värt det. Men kanske måste vi till sist lämna på grund av resursbrist.

FSC en förutsättning för svensk skogspolitik

Det skogspolitiska målet om att undanta skog från skogsbruk bygger till stor del på att skogsägarna avsätter mark frivilligt. En stor del av dessa avsättningar sker inom certifieringarna FSC:s och PEFC:s ram vilket medför att FSC har en viktig roll för att Sverige ska nå upp till sina miljömål.

Erik Sollander är skogspolitisk strateg på Skogsstyrelsen. Han berättar att systemet med frivilliga avsättningar enligt Skogsstyrelsens inventeringar ser ut att fungera hittills. Men han konstaterar:

– Det är svårt att bedöma långsiktigheten. Skulle certifieringssystemen trilla ihop så kanske skogsägarna väljer att gå in och avverka alltihop.

I stort överensstämmer statens vilja och certifieringsystemens krav rätt bra men det skiljer i detaljerna, berättar Erik Sollander. Definitionerna av ‘frivillig avsättning’ är olika. Om en certifierad markägare säljer frivilligt skyddad skog till staten så vill FSC i vissa fall fortsätta räkna in den marken som att den är avsatt av skogsägaren.

– Skogsstyrelsen har svårt att acceptera det synsättet eftersom samma skog då skulle räknas två gånger, både som formellt och frivilligt skyddad. Det blir orimligt, förklarar Erik Sollander.

Det har även förts diskussioner kring hur en skyddsvärd skog egentligen ser ut men där menar Erik Sollander att de certifierade bolagen hade en mer modern inställning än Skogsstyrelsen. Det är myndigheten som ändrat sig och börjat se att det kan finnas ett värde i att spara också sådant som inte har mycket höga naturvärden om det exempelvis bidrar till att binda ihop två skyddsvärda områden med varandra, berättar han.

Erik Sollander framhåller att myndigheten inte har som uppgift att bedöma hur väl skogsbruket fungerar enligt sina egna eller certifieringens kriterier utan bara utifrån hur väl de fungerar för att staten ska uppnå sina politiskt satta mål. Men han konstaterar att det kan framstå som problematiskt att det hittills aldrig hänt att någon som blivit certifierad sedan har förlorat sitt certifikat.

-Det kan ge problem med trovärdigheten. En fungerande revision är nödvändig för att hålla rent i ett system. Det är alltid lätt för den som själv är del av systemet att påpeka de små detaljerna men betydligt svårare att peka på det som är av avgörande betydelse. Jag kan förstå reaktionen från dem som önskar sig skarpare konsekvenser.

Svensk FSC-standard väcker upprörda känslor i Tyskland

I Tyskland är kalhyggesbruk förbjudet och bristen på förståelse för svenska skogsbruksmetoder ledde i våras till starka känslor bland tyska konsumenter.

Enligt FSC:s tionde grundprincip ska plantageskogsbruk ”vara ett komplement till skötsel av naturliga skogar, och minska trycket mot dessa”. Av de internationella kriterierna framgår att till plantageskogsbruk räknas kalhyggesbruk enligt svensk modell. I somras besökte representanter för tyska FSC norra Sverige för att på plats se hur svenskt FSC-certifierat skogsbruk ser ut. Bakgrunden till besöket var den uppmärksamhet som den svenska FSC-märkningen fått i tyska medier i våras. I ett reportage i tysk TV hade man visat hur FSC-märkta produkter kom från svenska skogar som kalhöggs. I Tyskland är kalhuggning på grund av tradition och ekologi förbjuden och TV-inslaget och påföljande mediebevakning rörde upp mycket känslor i Tyskland.

Uwe Sayer är generaldirektör för tyska FSC och berättar att de tyska representanterna blev mycket förvånade över vad de fick se på plats i Sverige. Han säger att våra skogsbruksmetoder, inklusive kalhuggning, reste frågor om huruvida alternativa skogsbrukssätt vore möjliga också i Sverige. Men diplomatiskt menar han att man måste förstå att svenskt och tyskt skogsbruk sker med helt olika traditioner bakom sig och med skilda ekologiska förutsättningar. Han nämner forskning som visar att kalhyggebruk i boreala skogar är mindre skadligt än i de nemorala skogar som finns i Tyskland och södra Sverige.

– Det krävs mer forskning och mer utbyte mellan Tyskland och Sverige för att reda ut vilken typ av alternativa skogsbruk som är möjliga och lämpliga i våra länder och vilka skillnader som kanske är ändamålsenliga eller acceptabla.

Tyska FSC kan också lära från Sverige, tycker Uwe Sayer:

– När det gäller exempelvis avsättningar och buffertzoner kring vatten är den svenska FSC-standarden skarpare och mer konsekvent än den tyska.

Han hoppas att ett vidare utbyte mellan länderna kan leda till ett större genomslag för ett mer platsanpassat skogsbruk med mindre kalhyggesbruk också i Sverige.

Faktaruta

FSC är en ideell förening som bildades i Kanada 1993. Initiativet togs av miljö- och ursprungsbefolkningsorganisationer samt skogsbrukare. Idag har FSC sitt huvudkontor i Bonn. Varje land har sin egen fristående organisation som är medlem i internationella FSC. Mer än 50 länder är medlemmar och certifierad skog finns i 78 länder. Internationellt är ungefär fem procent av världens produktiva skogsmark FSC-certifierad idag.

Svenska FSC har funnits sedan 1996. Idag är 11 miljoner hektar skogsmark, drygt hälften av den produktiva arealen, FSC-certifierad i Sverige. Svenska FSC tolkar och fyller ut de tio internationella grundprinciperna för att passa svenska förhållanden. I svenska FSC:s miljökammare ingår Jordens vänner, WWF och Sveriges ornitologiska förening. I sociala kammaren finns Hela Sverige ska leva, GS-facket, Svenska jägareförbundet och Svenska samernas riksförbund. I den ekonomiska kammaren ingår 34 företag, bolag och stiftelser med ekonomiska intressen i skogen.

Faktaruta nyckelbiotoper

Den som är FSC-certifierad måste avsätta minst fem procent av sin produktiva mark. Har man mer mark än så som är nyckelbiotopsklassad måste avsättningen bli större eftersom nyckelbiotoper inte får avverkas på certifierad mark. Skogsstyrelsen bedömer att de har koll på ungefär en tredjedel av landets nyckelbiotoper. Resten återstår ännu att kartlägga och den skyldigheten ligger på skogsägarna. Avsatt mark som staten betalat ut ersättning för får inte räknas in i FSC-avsättningen.

Faktaruta certifikat

Ett stort antal certifierade skogsbolag i Sverige har så kallade gruppcertifikat som ger dem rätt att certifiera mindre skogsbrukare. En handfull företag som godkänts av FSC sköter revisionerna av de certifierade bolagen.

Regelbrott mot FSC:s kriterier kallas avvikelser och har delats in i mindre och större. Mindre avvikelser ska rättas till inom ett år och större inom tre månader och alla avvikelser ska noteras i revisionsprotokoll och följas upp av certifierare. Ett stort antal mindre avvikelser eller fem större avvikelser är grund för en tillfällig indragning av ett certifikat. Det innebär att rätten att använda FSC-märket också dras in. Både certifikat och märkning kan aktiveras igen, om certifikatsinnehavaren kan visa att tidigare problem har rättats till på ett bra sätt. I annat fall avslutas certifikatet. Hittills har ingen fått sitt certifikat indraget men SCA klarade inte omcertifieringen för sitt gruppcertifikat. Det blev emellertid inte suspenderat eftersom det löpte ut. SCA kommer begära omcertifiering så snart de kommit till rätta med vad de fått anmärkningar på.

Alla som på något sätt berörs av avverkningar eller åtgärder i FSC-certifierade skogsområden kan anmäla om man anser att avverkningar i eller skötsel av en skog avviker från vad som anges i FSC-standarden. Anmäler gör man till det skogsbolag som har skött certifieringen. De ska notera och åtgärda felen och rapportera till certifieringsrevisorerna.