Läromedel under påverkan. GP april -09

För några veckor sedan gick företrädare för organisationen Klimataktion ut med kritik mot skolboken Miljö – så funkar det. Och nog studsar man till när man apropå klimatförändringarna kan läsa att ”Vissa platser kommer kanske att påverkas mer än andra. En del kanske till det bättre, andra till det sämre.” Att klimatförändringarna slår olika mot skilda delar av planeten är väl knappast något som bör föregås av ett ”kanske” och rimligen vore det på sin plats att vara tydlig med att det för den överväldigande delen av världens befolkning kommer innebära negativa förändringar när vårt jordklot värms upp.

Miljö – så funkar det vänder sig till elever från nio till tolv år och bakom skriften står Svenskt näringsliv. Sedan den gavs ut i januari har den skickats ut i runt 55 000 exemplar. Häftet är är fullt av tendentiösa påståenden som att handel automatiskt leder till att världen blir en ”rikare och bättre plats att leva på”, att Sverige inte släpper ut så mycket skadliga ämnen och att företag tävlar med varandra om att skapa bäst och billigast energi – utan att man specificerar vad som avses med ”bäst”. När man skriver att transporterna är mycket mer miljövänliga idag än förr så glömmer man att berätta att den miljövinsten för länge sedan ätits upp av att transporterna ökat i omfattning och inte heller nämner man att mycket av Sveriges energiproduktion fortfarande bygger på fossila bränslen utan nöjer sig med att påstå att ”det mesta av elen” kommer från vattenkraft, kärnkraft och bioenergi.

I Svenskt näringslivs version av miljökamp är det producenter och konsumenter som driver miljöarbetet framåt och politiska partier och miljöorganisationer lyser med sin frånvaro. Shoppa världen rättvis och miljövänlig, är budskapet. Det finns alltså goda skäl att kritisera denna skolbok och konstigt vore det väl annars. För vilka drivkrafter har egentligen en organisation som Svenskt näringsliv för att ge ut en bok om miljö?

Svenskt näringsliv satsar idag starkt på att nå ut i skolorna, med bland annat fortbildningar och bjudresor för lärare samt egenproducerade läroböcker, häften och lärarhandledningar och man skriver rapporter om skolan och lobbar gentemot skolpolitikerna. En serie häften riktade främst till gymnasiet, om ämnen som tillväxt, frihandel, vinst, globalisering och miljö har hittills gått ut i runt 100 000 exemplar. Budskapet är klart: en fri marknad är enda vägen till välstånd – och leder dessutom till demokrati, tolerans och fred; tillväxt är ett måste för att rädda välfärden (som i ett av häftena likställs med att kunna ”köpa nya, bättre och billigare produkter”) och är också en förutsättning för att ”ha råd” att satsa på miljön. Att evig tillväxt kräver ständigt ökad konsumtion som i sig innebär en enorm miljöbelastning är inget man får läsa om i de här häftena.

Så här mitt inne i en djup ekonomisk kris och med ett nyvaknat miljömedvetande känns kanske Svenskt näringslivs budskap lite mer svårsmält än för ett par år sedan men de är ändå så pass diskreta i sin propaganda att det är lätt att välja att förbise att böckerna inte är fullt så neutrala och nyanserade som man kanske egentligen skulle önska. Pengar till inköp av böcker lider de flesta skolor brist på (och inte lär det bli bättre av finanskrisen) och det är inte svårt att förstå lockelsen med att kunna dela ut helt nya och fräscha böcker till var och en av eleverna.

Svenskt näringsliv är långtifrån ensamma om att producera skolmaterial. Via företaget Utbudets hemsida kan lärare gratis beställa klassuppsättningar av en lång rad läromedel från företag, myndigheter och organisationer. Överst på deras topplista ligger just Miljö – så funkar det från Svenskt näringsliv men där finns också böcker, häften filmer och dataspel från bland andra Svensk kärnbränslehantering, E.ON, LRF, Svensk fågel, Svenska kyrkan , UNHCR och Swedbank. Om man vill kan man beställa särskilda paket och Utbudets ”miljöpaket” består i sin helhelt av skrifter från Svenskt näringsliv, Svensk fågel, Plastinformationsrådet, E.ON, Returpack Svenska AB och Svenskt vatten (som är samarbetsorgan för VA-verken i Sverige). Miljöorganisationernas frånvaro i den samlingen borde göra problemet med den här typen av material uppenbar.

Någon statlig granskning av läromedlen finns inte idag och har man synpunkter på vilka läromedel en skola använder föreslår Skolverket att man i första hand anmäler det till skolans rektor eller i andra hand till kommunen. Inte heller Sveriges kommuner och landsting har någon koll på de sponsrade läromedlens omfattning eller kvalitet. För några år sedan utarbetade emellertid Konsumentverket, Skolverket och Sveriges kommuner och landsting en vägledning för hur kommunerna kan arbeta fram policys för sponsring. I den står bland annat att sponsringen inte får komma i konflikt med skollagstiftningens krav på saklighet och allsidighet eller med objektivitetsprincipen. Lärarförbundet vill att sponsringspolicyer ska bli obligatoriska på alla skolor men än finns inga lagar eller statliga direktiv om det. I princip är det alltså fritt fram att använda vilka läromedel som helst, så länge ingen klagar.

Läromedelsförfattarnas förbund kommer i sitt remissyttrande till utredningen om en ny lärarutbildning att föreslå att man lägger in moment om läromedelskunskap i utbildningen. Säkert klarar de flesta lärare, liksom jag, att avkoda producenternas avsikter men 55 000 utskickade böcker om miljö, producerade av en näringslivsorganisation, antyder att en mer aktiv diskussion kring läromedlens roll i undervisningen vore bra. Sponsrade läromedel behöver inte automatiskt vara dåliga och verkligt intressanta diskussioner hade säkerligen kunnat uppstå i klassrummen om skolmaterialet från Svenskt näringsliv ställdes emot skolmaterial från andra organisationer, som exempelvis attac eller Miljöförbundet Jordens vänner. Problemet är bara att något sådant skolmaterial inte existerar och om det existerade knappast skulle bli helt gratis, av den enkla anledningen att organisationer som bygger på ideellt arbete har en ekonomi som ser ganska annorlunda ut än Svenskt näringslivs. Resultatet blir, som över allt annars på en fri marknad, att den som kan betala för sig är den som gör sin röst hörd. Frågan vi måste ställa oss är om kunskap är en vara vilken som helst och om vi i krisens spår är beredda att ta konsekvenserna av ytterligare neddragningar på skolans område.

Eva-Lotta Hultén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s