Så offras elevernas lärande. GP september -10

 

Betygen har blivit en het valfråga och man kan fråga sig varför. En väldokumenterad effekt av betygsliknande feedback är att eleverna tappar lusten att lära. Redan idag är svenska elever som lägst motiverade att lära i årskurs åtta och nio – just de år de får betyg. Utan motivation blir lärandet svårare och ytligare.

Inte ens för de barn som upplever betygen som en belöning är de bra. Det finns många studier som visar hur barn genom att belönas för något de gör av lust och nyfikenhet förleds att tro att det de gör måste vara tråkigt. Lusten efter kunskap dör och en längtan efter belöningar träder i dess ställe. Forskning visar också att betyg hindrar eleverna från att ta till sig information om hur de kan förbättra sig. I en israelisk studie var det bara de barn som fick endast kommentarer som förbättrade sina resultat, medan de som fick betyg eller betyg i kombination med kommentarer inte utvecklades alls.

    För den som sätter sig in i frågan borde det alltså säga sig självt att det är en mycket dålig idé att införa tidigare betyg. Så varför är den borgerliga regeringen så förtjust i dem?En förklaring kan vara att de faktiskt inte har satt sig in i frågan. Jan Björklund har sagt att den pedagogiska forskningen är politiserad och att han därmed inte behöver bry sig om den. I dagsläget fattas skolpolitiska beslut därför utifrån gamla fördomar om hur lärande går till snarare än utifrån verklig kunskap. En annan och minst lika trolig förklaring är en syn på barn som varelser som man behöver starka maktmedel för att undertvinga sig. I en tid då det drar en våg av strafftänkande över barnafostran (se bara på alla dessa nannyprogram) är betygens återkomst naturlig. Betygen är en kvarleva från tiden då disciplinering av folket var en av skolans främsta mål; de handlar inte så mycket om att ge information eller stimulera lärande som om att lära unga att veta sin plats.

    Så vad borde vi ha i stället? Feedback behöver vara frekvent och informationsrik om den ska gagna lärande så mitt svar blir: massor av utvecklingssamtal, skriftliga omdömen med plan för hur eleverna ska utvecklas och mer träning i självbedömning för eleverna. Sedan flera år har skolan redan ett utmärkt verktyg i de obligatoriska individuella utvecklingsplanerna. Genom dem ska elever, föräldrar och lärare ges information som faktiskt är tydlig i ordets verkliga bemärkelse, och inte i den orwellsk-björklundska.

    Eleverna får veta vad de behöver göra för att utvecklas. De får formulera egna mål och veta hur skolan planerar att hjälpa dem framåt. Det är sådan feedback som enligt forskningen bäst gagnar lärande. Men det struntar Sveriges politiker i och tjatar vidare om betyg. Eleverna, den goda pedagogiken och djuplärande i stället för ytlärande offras i kampen om väljare med okunnighet om hur lärande går till. Osmakligt nog sker det i kunskapens namn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s