På 90-talet arbetade jag extra på ett boende för senila. Eftersom det gick flera månader mellan omgångarna (jobbade jullov och sommarledigheter) så blev försämringarna väldigt synliga. Jag såg hur tidigare glada personer som trivdes med sina jobb blev allt tröttare och hur det uppstod fler och fler konflikter. Hur de boende fick allt mindre tid och hjälp. Sedan dess har neddragningarna bara fortsatt…
Tyckte det här var väldigt klokt sagt, av Frances Tuuluskorpi, på hennes blogg:
Ursäkta mig, men det Löfven och Andersson skriver i sin artikel i DN idag är meningslöst pladder. De utelämnar helt den strukturella orsaken till arbetslöshet i vårt land – att i stort sett alla arbetsplatser är underbemannade.
De letar där det är ljust, inte i mörkret där den tappade nyckeln finns.
Våra arbetsplatser är fulla av mörker, det är skuggorna av människor som borde finnas där, men som vankar hemma i köket. De behövs egentligen, det hör vi på nödropen från alla sorters arbetsplatser, från hemtjänstarbetare, verkstadspersonal, butikspersonal, fabriksarbetare, socialassistenter, brevbärare…
Anledningen till att vi har denna strukturella arbetslöshet, och anledningen till att den förtigs, är att den genererar vinst. Den är bra för dem som tar åt sig vinsterna i vårt samhälle. Ju lägre personalkostnader, desto högre vinst, alternativt desto mer kan man hålla ner skatterna, vilket allra mest gynnar samma grupp av människor som också får del av högre vinster.
Eva-Lotta Hultén 
Vår tids ”filosof” Milton Friedman gav redan på 70-talet uttryck för att ”högre arbetslöshet är bra”. Den eliminerar problem med lönekrav, skapar spittring på arbetsplatserna mm. Tanken köptes av såväl S som M och sattes i sjön under 90-talet främst av Göran Perssons regeringar. Att arbetslösheten skulle vara ett problem är en lögn, den är ett strategiskt mål. (Jag jobbade också i omv. på 90-talet, när jag hade jobb).
GillaGilla
Håller definitivt med, men jag tog fasta på den politiska ”nysvenska” som präglar deras inlägg: ”Om ni, Stefan och Magdalena, en dag blir folkvalda, bör ni fundera över ert språkbruk och vad det står för. Om man betonar att människor har ett eget ansvar för att göra sig anställningsbara är det samma sak som att betona att människor inte tar eget ansvar för att göra sig anställningsbara. Det är vad som kallas en negativ människosyn, en politik som tar sin utgångspunkt i att människor är lata, eller i vart fall oförmögna att utan blåslampa i häcken forma sina egna liv. Det är vad som traditionellt brukar betecknas som en reaktionär politisk ståndpunkt förknippad med gamla tiders högermän.”
GillaGilla