I boken Jämlikhetsanden visades med en lång rad diagram på samband mellan ekonomisk ojämlikhet och olika sociala problem i ett antal rika länder (mätt i BNP). Boken är skriven av de båda brittiska forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett och har fått mycket uppmärksamhet sedan den kom i våras. Att med forskning och statistik visa att ekonomisk jämlikhet har många fördelar visade sig vara sprängstoff i debatten. Den av högerelement omhuldade tesen att alla i ett samhälle kan vara nöjda bara smulor från de rikas bord ramlar ner till de mindre bemedlade – så att också de får det lite bättre hela tiden – visade sig vara inkorrekt. Människor mår sämre när de lever i ett land där de upplever fördelningen av rikedom vara orättvis.

Att boken förr eller senare skulle få moteld var väntat. Inte otippat blev det den högerorienterade tankesmedjan Timbro som tog upp värjan. Nu ger de ut boken Jämlikhetsbluffen på svenska. Den är skriven av den brittiske journalisten Christopher Snowdon, verksam vid högertankesmedjan Democracy institute i Storbritannien.

Snowdon är mycket starkt polemisk och frågar gång på gång på vilka grunder de länder som jämförs i Jämlikhetsanden har valts ut. Han menar att Wilkinson och Pickett har plockat de länder som passar in i deras tes och gör bland annat en stor affär av att de uteslutit Slovenien ur sin statistik. Detta måste, menar Snowdon, bero på att Slovenien inte passar med deras tes. Problemet är bara att Wilkinson och Pickett redan i Jämlikhetsanden tydligt motiverar hur de valt ut de länder de jämför (de utgår från kriterier uppställda av bland andra Världsbanken), medan Snowdon själv gång på gång visar fram diagram utan att förklara på vilka grunder han har valt sina data. På sin hemsida har Wilkinson och Pickett också svarat på ett antal av de påståenden och frågor som Snowdon ställer i sin bok. De förklarar bland annat att skillnaden om Slovenien tas med blir i det närmaste försumbar.

Jag ser många problem med Snowdons bok, både vad det gäller hur han valt ut sina fakta och hur han debatterar genom att tillskriva Wilkinson och Pickett åsikter de inte givit uttryck för och uttalanden de inte gjort. Jag ser också många problem med ett samhälle där högerns redan resursstarka tankesmedjor har en okritisk hejaklack bland de stora dagstidningarnas tyckare. Jämlikhetsbluffen har redan omfamnats varmt av många högerdebattörer och skribenter, som inte ens tycks ha brytt sig om att söka upp de svar till Snowdon och andra kritiker som Wilkinson och Pickett formulerat och som är lätta att hitta på deras hemsida. Svar som gör det väldigt tydligt att det finns anledning att starkt ifrågasätta Snowdons bok. Medan Jämlikhetsanden till största delen bygger på vetenskapligt granskad forskning bygger Jämlikhetsbluffen på en enskild journalists sammanställningar av godtyckligt ihopplockade data.

Det finns skäl att läsa Jämlikhetsanden kritiskt, inte minst med tanke på att det är mycket svårt att visa orsakssamband av den typ de ägnar sig åt, men Jämlikhetsbluffen är på grund av sin låga trovärdighet till liten hjälp för den som vill ha seriös hjälp att ifrågasätta boken. Jämlikhetsanden erbjuder statistik och forskning om hur EN variabel, nämligen ekonomisk ojämlikhet, påverkar ett samhälle. Att det är långt mycket mer än så som inverkar på hur de enskilda individerna i ett samhälle mår är självklart. Det betyder emellertid inte att, som Snowdon försöker göra gällande, ojämlikhet är ointressant som förklaringsmodell.

Det kan vara värt att återigen påminna om att den forskning som presenterades i Jämlikhetsanden gav stöd åt att ojämlikhet är dåligt för såväl över- och medelklass som arbetarklass. Överlag har alltså alla i ett samhälle en hel del att vinna på jämlikhet och följaktligen borde det inte ligga i några enskilda människors intresse att låta ett samhälle bli alltför ojämlikt. Varför glömdes plötsligt det bort i debatten?

Idag är min krönika om Jämlikhetsbluffen inne i GP.