Demirbag-Sten del 2

I dagens GP svarar Dilsa Demirbag-Sten på min krönika. Hon kallar min krönika för ”drapa” och hävdar att den bevisar allt hon sagt om usel kulturjournalistik. Att kritisera hennes debatteknik är alltså, enligt henne, detsamma som att inte kunna skilja på tyckande och tänkande, att tycka att Pol Pot är bra, att anse ”att världen skulle ha varit bättre om USA förlorat det kalla kriget, och som fortfarande ser jämlikhet som en fråga om att göra de rika fattiga snarare än att göra de fattiga rika”, osv. Hon har uppenbarligen en ganska intressant bild av sin egen vikt i samhällsdebatten…

Demirbag-Sten använder uttryck som att jag ”kliver fram ur skuggorna”, och kallar debatten på kultursidorna för ”denna sekteristiska kökkenmödding av floskler och lögner” – återigen utan några hänvisningar eller citat. Hon har rotat fram ett citat från Mana som hon menar bevisar hennes påstående, och som nämner fascism och Jan Björklund i samma mening (på ett sätt jag inte skulle göra själv) men som inte handlar om skolan. Så här lyder mitt svar:

I sin ursprungliga text skrev Dilsa Demirbag-Sten “När vänsterdebattörer, med en viss koncentration till landets kultursidor, utan att blinka talar om Jan Björklunds skolpolitik som fascistisk, slutar jag att läsa.”.

För det första: det citat hon nu återger återfinns FORTFARANDE INTE på någon kultursida utan i en liten kulturtidskrift.

För det andra: det står, som alla själva kan läsa, inget om fascistisk skolpolitik i citatet från Mana (och artikeln handlar om vikten av att inte glömma eller förvanska historien, och inte om skolan).

För det tredje: det hon skakat fram är en enstaka artikel och det skulle inte ens om det Dilsa Demirbag-Sten påstår om den vore sant, bevisa att en åsikt framförts av många personer i många olika publikationer, vilket är vad hon påstått.

En lögn är fortfarande en lögn, oavsett med vilken storvulen grandezza och falska bevis man upprepar den.

Och så introducerar hon ännu en osanning. Jag har aldrig ”försvarat flumskolan mot varje kunskapskrav”. Det är rent nonsens. Självklart ska skolan förmedla kunskap, något annat vore idioti att hävda. Det jag gjort är att försöka vidga och nyansera begreppet kunskap. För att förstå vad det innebär krävs en viss analytisk och resonerande förmåga. Kanske hade Dilsa Demirbag-Sten behövt en större andel ”flum” i skolan?

Att hitta på åsikter åt sina motståndare, som man sedan börjar argumentera emot, är ett vanligt knep. Liksom att antyda att den andra gått till någon slags personangrepp. ”Utöver att Eva-Lotta Hultén allmänt verkar ogilla min person …” skriver Dilsa Demirbag-Sten. Var kom det ifrån? Jag ogillar hennes sätt att debattera. Punkt.

Dylikt sätt att argumentera gör den egna uppgiften lättare men gynnar knappast samhällsdebatten. Ska man beskylla andra för överdrifter, dumheter och slapp inställning tilll fakta gör man klokt i att börja med sig själv.