Borås tidning skriver bl a så här:
Hon binder ihop delarna men eftersom exemplen på ondska till största delen handlar om extrema krigssituationer och lösningen – hur vi skapar människor som kan stå emot och förbli anständiga under extrema omständigheter – mest handlar om uppfostran och skolpedagogik uppstår en diskrepans.
Men med det sagt är “Resan från mörkrets hjärta. Om ondskans och godhetens mekanismer” intressant läsning.
Jag lär mig saker. Eva-Lotta Hultén, som är journalist och har skrivit reportageböcker, skriver på ett lättillgängligt sätt om saker som är svåra att ta till sig.
Hon gör det möjligt. Hon är personlig, lägger in en och annan historia om sig själv för att göra begripligt och få läsarna att förstå att det onda ligger inom oss alla.
I sin bok försöker Hultèn på ett såväl engagerat som sakligt trovärdigt sätt finna ut vad det är inom oss som gör även helt vanliga hyggliga människor kapabla att begå oerhörda grymheter. För så är det ju, trots att tanken skrämmer; “gränsen mellan gott och ont går inte mellan människor utom inom varje människa”. (Citat ur boken.) Det vill säga, under vissa förutsättningar kan förmodligen nästan varenda en av oss bli till mördare och plågoandar.
(…)
Hultén är väl beläst i sitt ämne och refererar ofta till kända forskare och författare, som Stanley Milgram, Alice Miller och William Golding. Boken är intressant, tankeväckande och relativt lättläst. Det är först
mot slutet när författaren kommer in på sitt favoritämne skolan, som jag kan känna att hon ibland blir mångordig och svår att följa.
Med mig efter läsningen tar jag frågorna, och några svar. Som: Ondskan går att förstå och därmed undvikas. Ondska smittar. Men det gör godhet också.
Det är intressant, tycker jag, att båda recensenterna har lite svårigheter med kopplingen mellan hur vi bemöter barn och hur samhället sedan yttrar sig genom dem när de blir vuxna. Antingen har jag varit för otydlig, eller så är det en yttring av att vi vill hålla de här problemen en bit ifrån oss själva (en mekanism som jag ju också tar upp i boken). Har det med mitt eget beteende att göra, eller vad som sker i skolor nära mig, så kommer det närmare mig och jag kan t o m kanske hållas för ansvarig.
Men jag är glad för dessa recensioner, som väl i huvudsak för betraktas som fina!
I morgon kommer ett par större inslag om min bok i olika medier. Jag återkommer med länkar.
Eva-Lotta Hultén 