Somliga dummar ner skoldebatten

Ibland har jag givit mig på att svara andra skoldebattörer, eller kommentera deras synpunkter. Ibland tänker jag att det i stället är bättre att låta deras inlägg stå obemötta för att inte gå med på att föra debatt på deras låga nivå. Jag vet inte vilket som är bäst. En person som i alla fall konstant bidragit till att dumma ner skoldebatten är Inger Enkvist, professor i spanska, och jag tror inte jag orkat kommentera hennes galna men ändå alltid tvärsäkra inlägg hittills.

Professor i spanska alltså, inte pedagogik eller något annat som har med lärande eller med grundskola och gymnasium att göra – ändå har Enkvist fått enormt mycket utrymme för att tycka till om skolan, och talat med en pondus och auktoritet som vore hon Sveriges främsta skolexpert. Henne stora genomslag beror väl delvis på idén att ju mer kontroversiellt, desto fler klick, gissar jag. Hon är enormt bakåtsträvande och tycker bland annat att vi ska gå tillbaka till en skiktad skola, som vi hade före reformen 1962, eftersom hon menar att det var då det stora förfallet i skolan satte in. I ett blogginlägg kommenterar Klalin denna tokidé på ett alldeles utmärkt sätt. Han skriver bland annat:

”Den modernisering av skolväsendet som ägde rum 1962 är således en tidsmarkör, en logisk utveckling som faller väl in i ett mönster som präglade stora delar av västvärlden under dessa år. Beslutet om enhetsskola var ett resultat av samtidens strömningar, det ”orsakade” inte de effekter som Inger Enkvist hänvisar till, vilket egentligen faller på sin egen orimlighet. En liknande skolpolitisk utveckling ägde rum i flera västländer, exempelvis Finland. I andra länder tilläts de ”graderade” skolsystemen vara kvar. Någon tydlig korrelation mellan vilka system som leder till det ena eller andra i fråga om sådant som studiedisciplin, existerar inte.”

2 reaktioner på ”Somliga dummar ner skoldebatten

  1. ”Rektorn för Tranås högre folkskola, Gustaf Lindborg myntade på 1910 – talet begreppet ”den moderna pjoskpedagojan” i ett par artiklar i Svenska Dagbladet och Svensk Tidskrift. Lindborg kritiserade hårt 1905 års läroverksreform för att ha infört daltande och lek i skolan. Han vände sig emot att latinet försvunnit och talövningar införts på grammatikens bekostnad, och han ironiserade över den nya åskådlighetsundervisningen. Sin egen syn på hur undervisningen borde vara upplagd beskrev Lindborg på följande sätt:

    För läraren uti de profana ämnena bli således klarhet och vördnad lösen, för religionsläraren positiv kristendom lösen. Men denna intellektualism måste vara systematisk, logisk, sträng och allvarligt kunskapsbringande! Ingen lek! Intet roande! Sanningen är nog! Graderade betyg, examina, intellektuell ärelystnad, ordentliga pluggkunskaper, allt detta måste bibehållas.” ”

    Ur Lisbeth Lundahl, I moralens, produktionens och det sunda förnuftets namn Det svenska högerpartiets skolpolitik 1904-1962
    Pedagogiskainstitutionen Lunds universitet, 1989, s 54-55

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s