Effekterna av den arabiska våren märks på alltfler håll. Just nu håller Egypten på att välja ny president. Men går det att på kort tid ta steget från diktatur till demokrati?

 I dag väntas resultatet av det egyptiska presidentvalet i förra veckan bli klart. De egyptiska opinionsinstituten var ända in i det sista oeniga om vilken kandidat som hade störst stöd. Forna tiders val där utgången var given har ersatts av ett system där det inte är självklart vem som ska vinna. Men steget från diktatur till demokrati är långt. En som funderat mycket på detta är den amerikanske statsvetaren Gene Sharp.

Hans skrifter cirkulerade bland aktivister på Tahrirtorget 2011 liksom de tidigare spritts i Burma, Serbien och Ukraina. I de artiklar jag läser framstår Gene Sharp som något av nutidens och västerlandets Gandhi: timid, vänlig, principfast och predikandes ickevåldsmotstånd. Han står inte själv på barrikaderna – tvärtom lever han ett ganska tillbakadraget liv och har som hobby att odla orkidéer – men tillhandahåller kunskap och goda råd till dem som vill göra uppror utan onödigt mycket blodspillan.

 Gene Sharp är numera 84 år och har varit verksam som forskare sedan 40-talet. Hans forskning har alltid kretsat kring totalitära system, folkligt motstånd och ickevåld och han har skrivit en lång rad böcker om hur människor kan göra civilt motstånd och med ickevåldsliga metoder avsätta tyranner och bygga en demokrati. 1953-54 satt han nio månader i fängelse för sina protester mot att skicka soldater till Koreakriget. På 80-talet grundade han sitt eget forskningsinstitut, the Albert Einstein Institution, vid Harvarduniversitetet. Den som vill förstå vilken kunskapsbas han står på kan läsa hans mastodontverk i tre band: The politics of nonviolent action. Men det är hans lilla pamflett From dictatorship to democracy som bidragit till förändring i flera av världens länder.

Att ta till våld för att störta en diktatur är att utmana motståndaren där den är som starkast, konstaterar Gene Sharp i boken. Väpnad kamp riskerar att stärka både systemets makt och legitimitet och det bäddar också för att ett våldsamt och förtryckande system ersätts av ett annat när civilsamhället utvecklat sin våldsamma sida i stället för sin demokratiska.

 Gene Sharp har kallats ”ickevåldets Machiavelli”, vilket är träffande. År 1532 beskrev den florentinske filosofen, politikern och adelsmannen Niccolò Machiavelli i boken Fursten hur en furste ska agera för att behålla sin makt över folket. Det är en slags manual för envåldshärskare. From dictatorship to democracy är i stället en manual skriven för folket som envåldshärskaren (eller det totalitära systemet) lagt under sig. Den tillkom 1993 efter att Gene Sharp tillfrågats av dissidenter i Burma om han kunde skriva en analys av hur man omvandlar en diktatur till en demokratisk stat. Eftersom Sharp inte specifikt kände till omständigheterna i Burma skrevs den lilla boken i så allmänt hållna ordalag att den blivit möjlig att använda sig av i en lång rad länder. Den finns gratis nedladdningsbar på nätet och har översatts till över trettio språk.

All makt bygger på acceptans, menar Gene Sharp. En diktator har bara makt om folket samarbetar och lyder. Makten kan undermineras genom att fler och fler människor blir olydiga och vägrar samarbeta. Det kan handla om passivt motstånd – som att låta bli att göra vad som efterfrågas i form av illegitima arbetsuppgifter – eller mer aktivt, som att sprida flygblad.

En ickevåldslig revolution kräver planering och strategiskt tänkande. En klok motståndsrörelse börjar med att bygga ett starkt civilsamhälle där demokratiskt sinnade organisationer av alla slag kommunicerar och samarbetar. För att stärka självförtroende och moståndslust börjar man med små och enkla handlingar, som att bära en viss färg på kläderna. Efterhand kan man sedan övergå till mer krävande och riskfyllda insatser. Merparten av alla stora förändringar, påpekar Sharp, sker i små steg.

Alla totalitära system har en akilleshäl och det är mot den man bör rikta sin kraft. Kanske finns rivalitet mellan högt uppsatta makthavare, konflikter mellan olika departement eller andra interna svagheter. Olika diktaturer kräver olika motstånd. Vapnen kan vara psykologiska, sociala eller ekonomiska. Det kan handla om att gå ut på gatorna och protestera, ockupera viktiga byggnader eller upprätta en parallell regering. I boken listas 198 olika konkreta sätt att göra motstånd. Det som fungerar i ett land är kanske verkningslöst eller alltför farligt i ett annat.

Så vad kan utomstående göra för att stödja demokratirörelser i andra länder? Gene Sharp varnar frihetskämpar för att lita till interventioner från andra stater. De har ofta en egen agenda. Bara när det redan finns en stark intern motståndsrörelse bör andra stater uppmuntras att ingripa. Men press utifrån är ofta ett bra stöd: bojkotter, embargon, uteslutande ur internationella organisationer och FN-resolutioner. Enkla självklarheter, kan tyckas. Men då tjänar förstås inte vapenindustrin några pengar …

Gene Sharps skrifter är hoppingivande och klok läsning för alla som vill se en fredligare, mer demokratisk värld. Han är en av de nominerade till årets Nobels fredspris och det finns de som tror att hans chanser att vinna är goda. Kanske får han ett välförtjänt erkännande i höst. Det är bara att hoppas att det i så fall också leder till större spridning av hans tankar.

I GP igår